Hemma och stillasittande
I går (söndag) fick jag komma hem även om hb´t fortfarande var under 100. Mannen och Jossan kom och hämtade mig vid 11 tiden. Vi stannade i kafeterian på väg till bilen för att ta en kopp kaffe och vila mig lite. Jag hade ju inte gått så långt på flera dagar. Sedan gick det sakta till bilen för att åka hem. Jag har aldrig tänkt på vad guppiga vägarna är förut men nu kändes varje gupp och varje hål i vägen. Även om mannen försökte att undvika hålen och körde sakta över guppen.
När vi kom till stan så ringde svärföräldrarna och undrade om de kunde komma och fika lite. De viste inte ens om att jag hade opererats, vi hade inte ens hunnit ringa till dem. Men jag som ändå bara sitter still tycker att det var jätte trevligt. Vi pratade mat som vi ska äta på midsommar när de firar den med oss. När de åkte så åkte mannen och Sandra till affären och jag passade på att vila ett tag.
Jag var så sugen på grillat så det blev det till kvällsmat. Efter det var vi bjudna till Pappa och Lotta på efterrätt. Barnen badade i poolen och jag satt och hade det trevligt. För som sagt sitter jag still känns det bra. Vi blev kvar hela kvällen och när vi kom hem så hjälpte Jossan mig att bygga upp under madrassen så jag inte ligger helt rakt.
Jag somnade ganska snabbt för jag var nog tröttare än vad jag trodde. Jag sov inte så bra inatt för jag skulle behöva hosta och få upp lite slämm men det är inte lätt med sydda muskler och ett stort sår på magen. Min stackars man som jobbar vaknade varje gång jag försäkte hosta. Jag kunde iaf gå och lägga mig ett tag på dagen idag. Han kommer väl vara som en trasa när han kommer hem. Men då får han laga mat och klippa gräs och fixa lite matsäck till Ante som ska iväg imorgon.
Idag känner jag mig lite mer mörbultad men jag har ju underbara barn som hjälper mig med allt jag vill. Jag ska ringa till distriktan imorgon och be att få komma för att lämna ett hb för att se så att det sköter sig och går uppåt. De sa inget om det när jag blev utskriven men jag vill det och hoppas att det inte är några problem om jag förklarar hur lågt jag låg.
Nu får det vara nog för idag.
Kramar från Helene
När vi kom till stan så ringde svärföräldrarna och undrade om de kunde komma och fika lite. De viste inte ens om att jag hade opererats, vi hade inte ens hunnit ringa till dem. Men jag som ändå bara sitter still tycker att det var jätte trevligt. Vi pratade mat som vi ska äta på midsommar när de firar den med oss. När de åkte så åkte mannen och Sandra till affären och jag passade på att vila ett tag.
Jag var så sugen på grillat så det blev det till kvällsmat. Efter det var vi bjudna till Pappa och Lotta på efterrätt. Barnen badade i poolen och jag satt och hade det trevligt. För som sagt sitter jag still känns det bra. Vi blev kvar hela kvällen och när vi kom hem så hjälpte Jossan mig att bygga upp under madrassen så jag inte ligger helt rakt.
Jag somnade ganska snabbt för jag var nog tröttare än vad jag trodde. Jag sov inte så bra inatt för jag skulle behöva hosta och få upp lite slämm men det är inte lätt med sydda muskler och ett stort sår på magen. Min stackars man som jobbar vaknade varje gång jag försäkte hosta. Jag kunde iaf gå och lägga mig ett tag på dagen idag. Han kommer väl vara som en trasa när han kommer hem. Men då får han laga mat och klippa gräs och fixa lite matsäck till Ante som ska iväg imorgon.
Idag känner jag mig lite mer mörbultad men jag har ju underbara barn som hjälper mig med allt jag vill. Jag ska ringa till distriktan imorgon och be att få komma för att lämna ett hb för att se så att det sköter sig och går uppåt. De sa inget om det när jag blev utskriven men jag vill det och hoppas att det inte är några problem om jag förklarar hur lågt jag låg.
Nu får det vara nog för idag.
Kramar från Helene
